Historien bakom Superhjältens resa

Ibland förändras livet av en enda tanke.

För sex år sedan fick jag plötsligt till mig att jag skulle skriva en bok. Inte hur den skulle se ut eller exakt vad den skulle handla om. Bara att jag skulle skriva den och att den skulle handla om friheten jag funnit.

Det kändes inte som ett beslut som kom från huvudet, utan som en viskning från något djupare inom mig. Jag valde att lyssna.

Skrivandet började i en liten stuga utanför Ljungby i Småland. Där tog de första orden form. Jag hade ingen färdig plan och ingen tydlig karta över vart resan skulle leda. Det enda jag visste var att jag behövde fortsätta skriva.

Efter drygt ett år gick flyttlasset från Viken i Skåne till Löttorp på Öland. Även den flytten var ett resultat av att följa intuitionen. Något inom mig visade vägen dit, trots att jag egentligen inte visste varför.

På Öland hyrde jag en liten skrivarstuga av en fin vän som delade sitt hem med åtta katter. Min älskade hund Stella följde naturligtvis med på resan. Tillsammans lärde vi känna ön, landskapet och den speciella stillhet som finns här.

Öland hjälpte mig att höra min egen röst tydligare.

Genom vandringar längs stränderna, fåglarnas sång och årstidernas ständiga skiftningar blev naturen en naturlig del av skapandeprocessen. Sakta växte berättelsen fram. Sida efter sida formades, tills de tillsammans bildade de 268 sidor som idag utgör Superhjältens resa.

Det vackra är att boken aldrig har varit uttänkt. Jag har inte skrivit den genom att planera varje kapitel i förväg eller bestämma vad som skulle hända. Istället har jag följt intuitionen steg för steg. Ofta har jag själv blivit överraskad av det som velat skrivas.

På många sätt har boken skrivit mig lika mycket som jag har skrivit boken. Under de här sex åren har jag fått möta både ljus och mörker inom mig själv. Jag har behövt konfrontera gamla mönster, rädslor och föreställningar om vem jag trodde att jag var. Samtidigt har jag upptäckt en större frihet, en djupare tillit och en starkare kontakt med det som jag kallar för människans naturliga tillstånd.

Längs vägen fann jag också kärleken. Det som började som en resa för att skriva en bok blev samtidigt början på ett nytt livskapitel. Idag delar jag livet med Magnus Björkegren, som har varit ett viktigt stöd under projektets gång.

Öland har kommit att betyda oerhört mycket för mig. Faktum är att ön inte bara blev platsen där boken skrevs färdigt. Den blev också en del av själva berättelsen. I boken finns både en dikt om min kärlek till Öland och ett helt kapitel som utspelar sig här.

När jag idag håller den färdiga boken i mina händer känner jag framför allt tacksamhet. Tacksamhet över att jag vågade följa den där första viskningen. Tacksamhet över alla människor som hjälpt mig längs vägen. Tacksamhet över Stella, som varit min trogna följeslagare genom hela processen. Och tacksamhet över att denna berättelse nu får leva sitt eget liv och hitta sina läsare.

Jag brukar beskriva Superhjältens resa som en självbiografi, en vägvisare och ett litterärt konstverk. Men framför allt är den ett kärleksbrev till livet och till den inre röst som alltid vet vägen hem.

Med kärlek

Johanna